Armeniska förintelsen

Sammanfattning av Armeniska förintelsen

Från år 1915 till år 1923 bedrev en grupp som kallas ungturkiska rörelsen ett folkmord på den armeniska befolkningen i det Osmanska riket. Det är inte helt klarlagt hur det hela har gått till och hur många armenier som miste livet under mordet. Under 1915 sägs upp till 800 000 armenier ha mördats och totalt upp till 1,5 miljoner armenier ha flytt. Händelsen skedde i det land som idag nämns vid Turkiet.

Folkmordet i Armenien

Det Osmanska riket uppstod på 1200-talet. Dess kärna låg i Turkiet, men när riket var som störst omfattade det även stora delar av Mellanöstern, Nordafrika och Balkan. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dominerades riket av muslimska turkar. Många minoriteter levde i riket, till exempel judar, kristna och armenier som tillhörde den apostoliska kristna kyrkan.

Armenierna, drygt två miljoner till antalet i det Osmanska riket, levde huvudsakligen i städerna i de östra delarna av riket (Anatolien). De särbehandlades av det muslimska styret såsom otrogna och pålades extra skattebörda. De saknade helt politiskt inflytande men hade en framstående ställning som affärsmän.

I början av 1900-talet kom många västerländska influenser till riket och konsumtionsvaror flödade över gränserna. Detta ledde till konflikt mellan de muslimska ledarna och lokala hantverkarna å ena sidan och de armeniska affärsmännen som importerade varor från Europa å den andra. Ytterligare konflikt uppstod mellan stad (där armenierna levde) och landsbygd (där många muslimska turkar bodde).

Under denna tidsepok genomsyrades världen av nationalistiska strömningar. De västinfluerade armenierna inspirerades av detta och började kräva motsvarande rättigheter som muslimerna hade i Osmanska riket. De bildade politiska partier för att tillskapa sig makt och vissa av dessa partier förordade att man skulle bryta sig loss från riket.

Den turk-muslimska majoriteten hyste misstankar och misstro gentemot de västerländska strömningarna och denna ovilja kom att riktas mot armenierna som var västerlandets förespråkare. Turkiska och kurdiska trupper anföll armenier och radikala armenier bildade egna väpnade grupper under 1890-talet. Med början 1894 dödades hundratusentals armenier av turkarna och de armeniska trupperna svarade med att inta den osmanska banken i Istanbul och hota att spränga denna om inte förföljelsen fick ett slut. Detta fick dock motsatt verkan.

Under första världskriget lierade sig de osmanska ledarna med axelmakterna, med Tyskland i spetsen. I skuggan av kriget såg den osmanska armén till att avväpna de armeniska frihetskämparna. Med början 1915 greps ett stort antal armeniska intellektuella. Dessa deporterades eller avrättades. Detta följdes av mord på tusentals armenier i ledande ställning. Massdeportationer österut av hela armeniska ortsbefolkningar skedde och massakrerna blev alltmer omfattande.

Efterspelet på folkmordet

I efterhand går det att konstatera att de turk-osmanska ledarna under tiden 1915-1917 systematiskt deporterade eller förintade den armeniska befolkningen under förevändningar om förräderi och spioneri. Koncentrationsläger och tvångsomvändelse till islam förekom också.

Förföljelsen av armenier är alltjämt ett tabubelagt ämne i dagens Turkiet och det är oklart exakt vad som hände eller hur många offren var. Uppskattningar visar att runt en miljon armenier dog under den mest aktiva förföljelsen under första världskriget. Turkiska källor hävdar att det var betydligt färre, armeniska källor att det var betydligt fler.

Försök gjordes efter första världskriget av brittiska myndigheter att ställa ansvariga till svars, men detta ledde enbart till att vissa befattningshavare dömdes i sin frånvaro. Armeniska grupper bildades därför för att på egen hand skipa rättvisa och lönnmördare skickades ut som mördade flera osmanska företrädare.

Armenien arbetar än idag för ett erkännande av att händelserna 1915 var ett folkmord.